Bokrecension: Och eken står där än
OCH EKEN STÅR DÄR ÄN – SOFIA LUNDBERG
★★✩✩✩ – 2/5
En gripande roman om saknad, skuld och stark vänskap – men också om att hitta tillbaka till sig själv efter en destruktiv relation. Esther har tappat fotfästet efter en svår skilsmässa och helgerna utan sonen Adrian är plågsamt ensamma. Varannan lördag promenerar hon till en gammal ek på en äng vid vattnet. En dag möter hon Rut där, en äldre dam med fantastisk förmåga att fokusera på det vackra i livet. Rut minns sin ungdom och Esther fascineras av hennes berättelser. En oväntad och stark vänskap utvecklas mellan de två kvinnorna. Men allt är inte som det verkar, vad är det för hemligheter som Rut döljer? Sökandet efter svar tar Esther till Comosjön i Italien där bilden av ett betydligt mer komplicerat livsöde växer fram.
Köp boken här: Bokus | Förlag: Forum | Sidor: 326 | Utgivningsdatum: 18 september 2019
Mina åsikter om boken:
Och eken står där än är en sorgsen, men samtidigt väldigt vacker bok. Boken var dock för långsam, och en svag frustration växte inom mig över att handlingen aldrig riktigt satte fart. Sofia Lundberg har väldigt vackra och långa beskrivningar av naturen och relationerna i boken, men det blev lite för mycket till slut. Beskrivningarna är en stor del till varför boken blev långsam, man läser samma sak hela tiden – fast olika meningar.
Jag tycker att handlingen är genomtänkt och fin, men den saknar händelser. Jag hade velat se fler problem, fler händelser som sätter fart på bokens handling och som för karaktärerna framåt. Trots alla fina detaljer i boken, hamnar jag ändå på den besvikna sidan. Jag hade höga förväntningar på denna, och jag blev faktiskt lite besviken. En fin, men långsam bok.
