Serierecension: The Fosters – Säsong 1-2
THE FOSTERS – SÄSONG 1-2
★★★★✩ – 4/5
Tonåriga Callie Jacobs placeras i ett fosterhem hos det lesbiska paret Lena och Stef och deras brokiga blandning av både biologiska, adoptiv- och fosterbarn.
Längd: 41 avsnitt | Seriepremiär: 3 juni 2013 | Distributör: Freeform
Mina åsikter om säsongen:
The Fosters är en mysig serie fylld med vardagsproblem och familjekonflikter. Jag tycker speciellt om relationerna i serien, både kärleksparen och familjerelationerna. Som tittare fylls hjärtat med värme för alla dessa underbara karaktärer, och det finns inget bättre än att börja älska en serie på detta sättet. Ett stort plus till betyget är djupet i alla karaktärer. Det känns som att jag är en del av familjen Adams Foster, och det är helt underbart.
Något som jag kan tycka är negativt är att serien snabbt kan kännas enformig, då det egentligen kommer upp samma problem i flera avsnitt. Dock är detta samtidigt en del av seriens charm, just för att den speglar familjelivet så genuint. Sedan har jag också en ”hata-älska relation” till Brandon och Callie. För jag vill på något sätt att paret ska vara tillsammans, men samtidigt inte. Serien spelar mycket på just den relationen, och det är både spännande och irriterande.
Säsong 1 och 2 av The Fosters är absolut värda att se, speciellt på grund av alla härliga känslor och genuina problem. Jag kommer absolut att se vidare, för jag älskar verkligen den mysiga, familjära känslan.
