Taggat: 3/5

Filmrecension: October Kiss (2015)

october kiss movie


OCTOBER KISS (2015)

★★★✩✩- 3/5


En frigjord kvinna får tillfällig anställning som barnflicka hos en hårt arbetande änkling. När halloween närmar sig visar hon familjen livets roliga sida.

Längd: 2h 46min | Release (TV): 12 oktober 2016 | Distibutör: Hallmark | Genre: Komedi, Romantik, Feelgood

 

Mina åsikter om filmen:

Jag får aldrig nog av feelgoodfilmer, för det finns något magiskt och mysigt med en film som är så  lättsam och charmig som dem. October Kiss är som alla andra komedi/romantik/feelgoodfilmer, men jag har inget problem med det. Karaktärerna är enkla men charmiga och handlingen framkallar otroligt varma känslor hos tittaren. Hela filmen kändes som en lång, varm kram (och hur mysigt är inte det?). 

Visst är October Kiss inte den mest välgjorda filmen, och den är väldigt enkel. Men ibland vill man bara se något enkelt och lättsamt, och denna är helt perfekt för det. Kanske funkar denna inte för dig som är intresserad av djupa, välgjorda filmer men om du bara vill se en bra film så tycker jag absolut att detta är ett alternativ. Jag är älskar denna sortens filmer, och October Kiss var exakt som jag hade förväntat mig: mysig, charmig och varm. 

Filmrecension: A Hidden Life (2019)

Stort tack till SF Studios för recensionsexemplaret!

a hidden life poster


A HIDDEN LIFE (2019)

★★★✩✩- 3/5


Den österrikiska Franz Jägerstätter, en samvetsgranskare, vägrar att kämpa för nazisterna under andra världskriget. Baserad på en sann historia.

Längd: 2h 46min | Release (DVD): 15 juni 2020 | Distibutör: SF Studios | Genre: Drama, Krig

 

Mina åsikter om filmen:

A Hidden Life är vackert filmad, djup, mörk och gripande. Handlingen är välgjord, och man får verkligen en inblick i alla känslor och personer inblandade. Majoriteten av filmen består av “Voice-overs” och inte dialoger, vilket blir unikt och personligt samtidigt som det blir svårförstått. Tittaren får ibland inte tillräckligt mycket information för att fullt förstå vissa händelser. 

Skådespelarna gör ett fantastiskt jobb med alla känslor och personer som gestaltas, och som tittare kunde man verkligen känna deras känslor och deras maktlöshet och utanförskap. Det finns många scener filmade från ovanliga, nära vinklar som verkligen speglar karaktärernas känslor, och det är det som jag tycker är mest unikt med hela filmen. Det blir personligt, extremt och berörande. Dock så blev A Hidden Life något långtråkig och jag tycker att den hade kunnat kortas ner lite, jag kände mig tillslut lite rastlös och jag hade nästan behövt dela upp filmen på två dagar. 

Generellt är A Hidden Life en välgjord film, och det är verkligen en film som jag kan rekommendera er alla att se. För bortsett från att det är en lång långfilm och att den är något svårförstådd så är den otroligt gripande och känslosam. Som tittare går man igenom en berg-och dalbana av känslor över Franz Jägersätters berättelse. Den är värd att se!

Bokrecension: Hem till Holjekroken

Stort tack till författaren, Patric Eghammer för recensionsexemplaret!

hem till hojlekroken omslag


HEM TILL HOLJEKROKEN – PATRIC EGHAMMER

★★★✩✩- 3/5


Hem till Holjekroken består av tre delar med vardera 333 minnesfragment. Stort och smått, högt och lågt blandas utan strängare krav på kronologi och sammanhang. Samtidigt skapar fragmenten en berättelse med olika lager. Huvudspåret är en ung pojkes äventyr och upplevelser på väg fram till en tillvaro där musiken får ett allt större utrymme. I bakgrunden finns brukssamhällets nedåtgående kurva från blomstrande framtidstro till avfolkningsstämning. Den större kontexten är Sveriges historia från rekordårens slutfas fram till åttiotalets mitt.

Köp boken här: Adlibris | Förlag: Ekström & Garay | Sidor: 280 | Utgivningsdatum: 2 mars 2020


Mina åsikter om boken: 

Hem till Holjekroken är inte lik någon annan bok jag läst. Den innehåller olika delar som alla börjar med “Jag minns att” eller “Jag minns hur”, och det är verkligen en unik läsning. Boken är fylld av minnesfragment från Patric Eghammers barndom, och man kan knappt förstå att han minns så mycket som han gör. 

Dock så blir “Jag minns att” och “Jag minns hur” lite enformigt till slut, och jag fick läsa i omgångar för att komma igenom boken. Det hade blivit lättare att komma igenom boken om den hade skrivits som en vanlig bok, och inte med alla uppdelningar. 

Jag har blandade känslor kring denna boken, men generellt tycker jag att den är bra. Den är genuint skriven med roliga (och allvarliga) minnen som skapade en trevlig läsning. Om du vanligtvis gillar denna typen av böcker (en sorts biografi), så kan detta vara ett intressant alternativ.

Filmrecension: The Day We Died (2020)

Stort tack till SF Studios för recensionsexemplaret!

the day we died movie poster


THE DAY WE DIED – KRUDTTØNDEN (2020)

★★★✩✩- 3/5


”The Day We Died” är inspirerad av verkliga händelser kring terrorattentaten på Kulturhuset Krudttønden och Köpenhamns synagoga i februari 2015. I rollerna ser vi bl.a Lars Brygmann som den mördade filmskaparen Finn samt Nikolai Coster-Waldau i rollen som AKS-polisen Rico.

Längd: 1h 42min | Release (DVD): 1 juni 2020 | Distibutör: SF Studios | Genre: Drama

 

Mina åsikter om filmen:

The Day We Died eller Krudttønden handlar om terrorattentatet i Danmark den 14 februari 2015. Under filmens gång får man möta personen bakom attentatet men också offer, och majoriteten av filmen handlar om vad dessa personerna gjorde innan själva attentatet började. Ibland kändes det enformigt, men på ett sätt är det en fin skildring av människorna som var inblandade. Det är inte en actionrulle, utan en gestaltning och det tycker jag man får ha i åtanke här. 

Dock tycker jag att det går för långsamt fram, jag hade hellre velat se mer efter attentatet än före det eftersom det är svårt att placera alla människorna man möter i filmen. Från början finns det många olika personer med, och det var bara efter attentatet som jag kunde binda samman alla människornas berättelser. Dialogerna känns också onödiga på vissa tillfällen, detsamma med några händelser. När man inte har all information känns det konstigt att titta på en persons politiska åsikter eller vardagsproblem. 

the day we died press photo

Bortsett från dessa små detaljer så har filmen en välgjord handling, och det är hemskt och gripande att se attentatet och dödsfallen. Jag tycker att regissören har gjort ett bra jobb i att gestalta personernas liv, men jag hade gärna sett fler känslor i filmen. Det finns mycket känslor efter och under ett attentat, och filmen fokuserade inte alls på det. Det kändes som en dokumentär med viktig information istället för en spelfilm.

Generellt tycker jag att The Day We Died är värd att se, speciellt eftersom man får en djupare inblick över attentatet. Men man får vara beredd på att den främst handlar om personerna kring attentatet, och inte själva attentatet i sig. 

Filmrecenson: Everything, Everything (2017)

everything everything movie poster


EVERYTHING, EVERYTHING (2017)

★★★✩✩- 3/5


En osannolik kärlekshistoria mellan Maddy, som lider av en extremt ovanlig sjukdom som gör att hon inte kan lämna hemmet, och Olly, grannkillen som inte kommer låta det stoppa dem.

Längd: 1h 32min | Biopremiär: 9 juni 2017 | Distibutör: SF Studios | Genre: Drama, Romantik

 

Mina åsikter om filmen:

Det finns många kärleksfilmer som denna, och tyvärr är Everything, Everything bara en i mängden. Visst att kärlekshistorien är underbar och romantisk, men det finns en gräns på hur många filmer som kan göras om en tjej som är sjuk, och en kille som blir förälskad i henne. Det blir, enligt mig, tillslut lite enformigt. Bortsett från detta, så är skådespelarinsatsen bra, handlingen välgjord och själva kärleken helt underbar. 

Jag tycker att filmen är värd att kollas på, men det finns inget extraordinärt eller unikt med den. Everything, Everything är en fin kärlekshistoria om ett par som egentligen inte får vara tillsammans, och den är mysig att kolla på. Men filmen blev dock ofta för förutsägbar och för ytlig. Jag kunde gissa mig till många delar av filmen, och ofta hade jag rätt också. 

Som en sammanfattning så är Everything, Everything en vacker kärlekshistoria och jag kan rekommendera den om ni vanligtvis gillar denna typen av filmer, för då kommer ni säkert älska den. Men om ni inte tycker om typiska kärleksfilmer, så kanske inte. 

Filmrecension: Crawl (2019)

crawl poster


CRAWL (2019)

★★★✩✩- 3/5


När en massiv orkan drabbar Florida ignorerar Haley evakueringsråden för att leta efter sin pappa som är försvunnen. Hon hittar honom allvarligt skadad i källaren av deras familjehem, och fastnar där tack vare översvämningarna. Haley och hennes pappa upptäcker snart att den stigande vattennivån är det minsta av deras problem.

Längd: 1h 27min | Biopremiär: 24 juli 2019 | Distibutör: Paramount Pictures | Genre: Skräck, Thriller, Action

 

Mina åsikter om filmen:

Crawl är som man kan tänka sig att en B skräckfilm är: förutsägbar med dåliga skräckscener och en orealistisk handling. Men det finns ändå en del av filmen som skapar intresse, speciellt för mig som är ett stort fan av hajfilmer (eller skräckfilmer om vatten generellt!). Crawl handlar om en överdrivet stor mängd alligatorer som hamnar mitt i ett översvämmat bostadsområde, och två personer som försöker ta sig bort från dem. Jag gillar att filmen handlar om alligatorer istället för hajar, för det blir mer intressant och unikt. 

Jag kan inte direkt rekommendera denna, men den funkar för den personen som generellt älskar skräckfilmer. Visst blir man irriterad på den orealistiska handlingen och det blir ibland skrattretande hur förutsägbara händelserna är. Men skådespelarna gör ett fint jobb, och karaktärerna har jag inget att klaga på. Så, om du gillar hajfilmer eller B skräckfilmer funkar denna perfekt. Men om du är en sådan tittare som gillar jumpscares eller riktigt läskiga scener, så kanske inte. 

Bokrecension: Oslagbar

Stort tack till författaren, C N Persson för recensionsexemplaret!

oslagbar cn persson


OSLAGBAR – C N Persson

★★★✩✩ – 3/5


Anton är lyckligt nyförälskad i flickvännen Nora. Men varför dras hans ögon då mot Sandy gång på gång? Han är inte intresserad av henne. Inte egentligen. Allt Anton önskar är att få vara som alla andra. Den perfekta fasaden har han putsat på hela sitt liv, den som hemlighåller vem han egentligen är. Men att vara Superhjälten Axius lärling är någonting som förväntas av honom, ingenting han själv önskar. Han ska viga sitt liv åt att rädda människor i nöd. Men om någon får veta vem han egentligen är riskerar han att försvinna spårlöst. Vilket myndigheterna sett till att så många av deras sort redan gjort.

Köp boken här: Adlibris | Förlag: Visto Förlag | Sidor: 273 | Utgivningsdatum: 6 maj 2020


Mina åsikter om boken: 

Jag blev snabbt intresserad av Oslagbar eftersom jag har inte läst så mycket om superhjältar innan. Dock märkte jag snabbt att boken mest handlar om tonårsdrama istället för att ha fokus på just superhjältarna. Detta kan vara både bra och dålig beroendes på läsarens intresse. Jag hade velat veta mer om Supers och hur den världen fungerar, och dessutom hade jag velat ha mer djup i berättelsen generellt. Själva handlingen gick också väldigt snabbt fram, och jag kände mig nästan lite stressad av att man knappt fick hamna i en händelse innan det fortsatte till något nytt. 

Många delar av Oslagbar (främst där superhjältarna fick fokus) var väldigt spännande och jag kunde då inte sluta läsa, dessutom är boken generellt väldigt snabbläst då jag läste ut den på någon dag. Samtidigt är relationerna också spännande att följa, eftersom det händer så mycket i dem.

Alla karaktärer är intressanta och trovärdiga. Jag ville gärna tycka om Anton, men jag fann mig ofta irriterad över hans val och hans svar mot andra karaktärer. Samtidigt är detta också intressant då han verkligen betedde sig som en tonåring, vilket var roligt att läsa om. C N Persson har skapat en intressant och spännande berättelse som jag absolut kommer fortsätta följa, för detta är bara första delen om superhjältarna i Skottsholm och det ska bli spännande att se hur Maddoxx utvecklas i nästa bok. 

Bokrecension: Villa Havsbris

villa havsbris


VILLA HAVSBRIS – CAROLINE SÄFSTRAND

★★★✩✩ – 3/5


Tre personer sökes för renovering av anrikt kurhotell under två månader. Lön: boende och mat. Krav: du är händig och har ett lätt bagage

Sophie återvänder motvilligt till sin barndomsort Skepparkroken när hennes mamma dör. Huset hon har vuxit upp i det gamla kurhotellet Villa Havsbris, som Sophie trodde var sålt tillhör plötsligt henne. Planen att genast återvända till livet i Berlin ställs helt på ända.

Villa Havsbris, som har gått i arv i generationer och som under sin storhetstid fylldes av poeter och författare, är nu slitet och nedgånget. Sophie är fast besluten att sälja huset, det väcker alldeles för många minnen till liv. Eftersom hon själv inte är det minsta händig söker hon hantverkare som mot mat och husrum kan ge huset lite av sin forna glans tillbaka. Inom kort flyttar Isak, Martin och Katja in, alla i behov av en paus från sina vanliga liv. Till en början flyter allt på, men är deras bagage så lätt som de påstått?

Ella, den döva damen i grannhuset, har i alla år skött den stora trädgården som omger villan. Hon bär också på en tung hemlighet en hemlighet om Sophies familj. Ska Ella berätta vad hon vet för Sophie eller inte?

Köp boken här: Adlibris | Förlag: Norstedts | Sidor: 313 | Utgivningsdatum: 19 juni 2019


Mina åsikter om boken: 

Jag är ett stort fan av Caroline Säfstrands böcker, men denna blev jag besviken på. Villa Havsbris har en lite för långsam handling, och händelserna är inte tillräckligt spännande för att fängsla läsaren. Men bokens karaktärer och relationer är, som alltid i Säfstrands böcker, charmiga och unika.

Boken känns unik med dess handling om “arbete i utbyte mot mat och husrum”, och det är alltid lika intressant att läsa om renoveringar av gamla villor. Jag tycker dock att handlingen hade kunnat bli bättre, speciellt om den hade innehållit fler oväntade vändningar och spännande händelser. 

Jag hade höga förväntningar på denna, men tyvärr blev jag besviken. Helheten av boken är bra och unik, men den var samtidigt för enformig för min smak. Jag kan trots detta rekommendera Villa Havsbris till er alla, just för att Caroline Säfstrand är en underbar författare som alltid skapar mysiga och unika berättelser. 

Serierecension: The Order – Säsong 2

the order season 2 poster


THE ORDER – SÄSONG 2 (2020)

★★★✩✩ – 3/5


I säsong 2 av The Order fortsätter rivaliteten mellan varulvarna och magikerna. Demoner, rebeller och andra problem uppstår.. och hur kommer relationen mellan Alyssa och Jack att utvecklas?

Längd: 10 avsnitt | Seriepremiär: 18 juni 2020 | Distributör: Netflix

 

Mina åsikter om säsongen:

The Order är en serie fylld med magi och konflikter. Jag blev snabbt fast i seriens första säsong och jag såg fram emot säsong 2, men jag är väldigt besviken. Säsong 2 av The Order innehåller onödiga händelser och konstiga vändningar, det är karaktärer som helt ändrar åsikter och problem som känns överdrivna och för mycket. Säsongen innehåller 10 avsnitt, och jag vet inte varför. För det finns för mycket utfyllnadsproblem.

I första säsongen älskade jag Alyssa och Jacks relation, men nu känns den istället för utarbetad. Paret hatar varandra, för att sedan älska varandra igen.. Varför egentligen? Det ger inget nytt till handlingen, utan istället skapar det irritation hos tittaren.

the order season 2

Trots alla dessa negativa åsikter, så tycker jag ändå om säsong 2. Det finns alltid en härlig spänning i bakgrunden som gör att man inte kan sluta kolla. I säsong 1 tyckte jag att handlingen saknade djup, och det kan jag tycka nu också. Det finns ingen djupare betydelse för alla händelser, och det skapar en lite enformig serie.

Som ni säkert märker har jag blandade känslor kring denna serie, och speciellt kring denna säsong. Även om det finns mycket negativt i min recension så tycker jag ändå att serien är värd att se, för den är unik och spännande. Om man gillar action, fantasy och spänning passar denna serien perfekt. Men det finns betydligt bättre serier att kolla på än denna.

Läs min recension av The Order – Säsong 1. 

Filmrecension: Solo (2018)

solo poster


SOLO (2018)

★★★✩✩ – 3/5


Efter att ha fallit av en klippa på en ökenstrand, startar en allvarligt skadad surfare en ensam kamp för att överleva mot den skoningslösa naturen. Varje våg får honom att sakta drunkna… i minnen av misslyckade förhållanden, själviskhet och outtalade ursäkter. 

Längd: 1h 31min | Release: 12 januari 2019 | Distibutör: Netflix  | Genre: Äventyr, Drama

 

Mina åsikter om filmen:

Solo är snyggt filmad, med intensiva scener och vackra miljöbilder. Jag tycker verkligen om upplägget av filmen, och uppbyggnaden av handlingens intensitet. Men samtidigt kändes filmen ibland svår att förstå, speciellt på grund av vissa scener som förvirrade mig så jag inte förstod när, var eller hur det hände. Dessutom kunde jag ibland känna en svag dos av dåligt skådespeleri, dock inte bland huvudkaraktären utan bland dem mindre rollerna.

Något jag också tycker om med Solo är dess vackra scener och intensiva drag, det är det som gör filmen så unik och fängslande. Därför kan jag starkt rekommendera denna till er, speciellt om ni gillar överlevnadsfilmer eller generella filmer om havet och naturen runt omkring. Det är också fantastiskt att ibland se en film på ett annat språk (i detta fallet spanska), för då får man tänka till lite extra.

Translate »