Bokrecension: Skördebarn
Stort tack till Norstedts för recensionsexemplaret!
SKÖRDEBARN (HAPARANDA #2) – HANS ROSENFELDT
★★★✩✩- 3/5
Den efterlängtade uppföljaren till Hans Rosenfeldts hyllade Vargasommar.
Ett dött spädbarn. En försvunnen kvinna. En hemlighet som sträcker sig långt bortom Haparanda.
Efter ett år av sorg återvänder Hannah Wester till jobbet och blir genast indragen i utredningen av ett spädbarn som hittats dött på den gamla kolerakyrkogården utanför Salmis. Vem är modern och vart har hon tagit vägen?
Yrkesmördaren Katja har på senare tid bara fått utföra simplare uppdrag. Nu skickas hon till Haparanda igen för att hitta två unga höggravida kvinnor som flytt från Gården.
En ung politiker talar ut i tv om sin och sin frus ofrivilliga barnlöshet, men avslöjar i direktsändning att de snart kommer att bli föräldrar! Samma kväll ringer hans telefon och en kvinna hotar på bruten engelska att avslöja vem som egentligen bär på barnet.
Händelserna i Haparanda binder samman rysk organiserad brottslighet med maktens korridorer i Stockholm i en mörk berättelse om mänsklig trafficking och surrogatindustri.
Köp boken här: Adlibris | Förlag: Norstedts | Sidor: 382 | Utgivningsdatum: 11 september 2025
Mina åsikter om boken:
Jag har blandade känslor kring Skördebarn. På många sätt är det en händelserik och spännande deckare, men samtidigt kändes berättelsen stundtals överarbetad.
Huvudkaraktären Hanna är inte helt enkel att tycka om. Hon är utan tvekan en unik karaktär med drag som sticker ut, men hennes beslut och tankesätt gjorde mig frustrerad under stora delar av boken. Jag hade svårt att relatera till hennes handlingar och kände mig ofta mer irriterad än engagerad i hennes polisäventyr.
Jag upplevde även en tydlig skillnad i språket jämfört med den första boken Vargsommar. Där tyckte jag att språket var lite för filmsceniskt och fullt av talspråk och onaturliga meningar, något jag inte riktigt fastnade för. Men till min positiva överraskning är Skördebarn betydligt mer följsamt och tydligt skriven, vilket gjorde läsningen smidigare och mer engagerande.
Trots det fanns det delar som gjorde att jag inte riktigt fastnade för berättelsen. Handlingen är visserligen väl genomtänkt, men den blev ibland för mycket. Konflikterna och vändningarna kändes överdrivna och tappade lite av trovärdigheten. Och just den där jordnära, verklighetstrogna känslan är något jag verkligen uppskattar i en bra deckare.
Skördebarn är en annorlunda deckare med tydliga internationella drag. Den utforskar teman som orättvisa, trauman och maktmissbruk på ett intressant sätt, och det finns mycket i berättelsen som fungerar. Men för min del drog de överarbetade konflikterna och svårigheten att komma nära karaktärerna ner helhetsintrycket något. En bra bok, men inte riktigt i min smak.
